Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från det Sachsiska Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 275
nästan ville truga sin vara på mig med lock ock
pock. Jag stod just också i begrepp att afsluta
handeln, då en af sällskapet otåligt ropade mig:
vi skulle ned i »Amselgrund», och det var re-
dan långt lidet på eftermiddagen. Jag måste gå
med en skyndsam nick, men efter mig hörde jag
gumman klaga högt, ett rop nästan af trött för-
tviflan, som gick rakt igenom mitt hjärta. Under
mina vänners glam, där jag satt i deu glada
kretsen, hörde jag endast detta; jag tyckte det
ljuda efter mig genom skogen. Till slut blef det
mig omöjligt att uthärda; de mark, jag skulle gif-
vit för spetsarna, rent af tyngde i min ficka; jag
steg upp och gick tillbaka för att uppsöka gumman
och ståndet. Det senare fanns där väl, men till-
bommadt, öfvergifvet; och när jag frågade efter den
gamla kvinnan, fick jag till svar: sommaren är
slut, och den har varit dålig, ty regn och öfver-
svämning hafva skrämt bort de resande — och nu
uppgaf hon alltsammans; hon har gått till sitt hem
uppe i bergen ; hon är redan långt borta och kom-
mer ej åter förrän nästa vår.
Först nu förstod jag det rop, jag hört, den
ifver, jag tagit för vanligt tyskt försök att göra
geschäft; jag förstod hennes tanke: hemkomsten
till det ringa hemmet med svikna förhoppningar,
den långa vintern, för hvilken sommarens klena
inkomst varit otillräcklig. Hade jag vetat detta
förut, skulle min oafsiktliga likgiltighet för den
gamla kvinnans saluvara blifvit förbytt i önskan att
i någon ringa mån bidraga till att komma hennes
missmod att ljusna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
