Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liden jag friade till dej, Mor, och var rädd för att
du skulle ge ja åt klockarn.
Britta. (till Truve.)
Ja, men er sonson förefaller mej till att inte ha
för två öre mod i sej. Och om fienden komme in i
landet, tror jag väl långt förr, att Martha skulle
drifva bort honom, än att Nils skulle göra det.
Truve.
De skulle hjelpas åt, Mor Britta! — Gossen gör
ni orätt. Jag känner honom jag. Han har växt opp
hos mej, och varit som min ögnasten, ända se’n han
i vaggan miste både mor och far. Tror ni9 att
gamle Truve föder opp några fega och rädda
dål-månsar? Tror ni, det är hos mej man lär sej att
krypa bakom spisen, när det gäller att försvara
Konung och fädernesland? Nej, Mor Britta, det är
ingen närmare till att försvara jorden, än den, som
plöjer den. Det vet Ake, (räcker honom handenoch
det vet jag, och det vet Nils med, I farans stund
ä’ vi inte längre Smålänningar och Blekingsbor,
utan vi ä1 Svenskar. Det har förut växt opp
hjel-tar i Svenska bondkojor, och kan väl växa än; men
trälsinne slår inte rot i våra skogar, och minst
stiger det inom min stugdörr.
Britta.
Nå, nå, fader Truve, det var inte så illa ment.
Truve. {fortfarande i samma ton.)
Vår jord är minsann en mor, som inte klemar bort
sina barn. Vi ha ett hårdt luftstreck, en karg natur,
Cn oländig mark, att kämpa med; det gror ingen
yppighet i de här stenbackarna, och, utan flinkt arbete,
skulle Bekymret, oftare än det gör, sitta som gäst un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
