Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När vällingsklockan larmar,
Till hemmet kommer Jan:
Jag sjunker i hans armar
Och — längtar ej till sla’n.
Karin (till Farniente). Drick ur ert glas, herr ut-
länning !
Modig.
Nu skulle jag gerna vilja fa rycka fram, och
kommendera en skål.
Ake. (n/"brytande Modig )
Nej, vänta Modig! låt mej först fä säga ett ord!
— Den främsta skäln i dag hade inte bord t vara
för mej. Det är ju en långt högre betydelse, som
den här dagen har för land och rike. När vi sä
här i fredens lugn sitta glammande med hvaraudra,
är det väl främst vär goda Ofverhet, som vi böra
tänka pä.
Truve.
Ratt så, granne! och om Kungen sjelf vore bär,
skulle han inte försinä en skäl af sin trogna
allmoge. ”Gud och Sveriges all/Hoge” var gamla
kuug Göstafs valspråk i lifstiden; och alla
rättsinniga Svea-konungar länka som han. — Skäln skall
gå rågad kring laget. Lefve Ofverheteu!
Allä.
Lefve Öfverheten!
Greta.
Drick ur ert glas, herr utlänning!
Modig.
Hur är det, som vår’n berömda Biskop har
skrif-vit i visan om det der gamla Götha Lejonet? ”Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
