Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof.
Ska vi inte räta på oss nu? Jag tycker, att vi ha
fått nog till lifs längese^n, och däkorna derborta
dricka sej till slut alldeles kaputt.
Jke.
Ja, men Märtha skall först sjunga slutversen. 1
Märtha. (sjunger.’)
Mel.: Och gossen tog sig bäd nät och spjut.
I Sverige ligger en skogig trakt,
Och Wärend månde den heta:
En gång i fordom — så är det sagdt —
Bröt Dansken in, skall ni veta.
Men hur det gick honom, vet båd1 ni och jag,
Och skogens foglar de sjunga än i dag,
De sjunga, drilla: trill-trill-rill-ri-ri, trill-rill-ri-ri,
Om flickorna uti Wärend.
Och Wärends namn det är vidt berömdt:
Vi värja oss, när det gäller.
Den konsten gossarna än ej glömt,
Och flickorna inte heller.
Vi ärfva lika, så gick det år från år;
Och skogens foglar de sjunga hvarje vår, 3
De sjunga, drilla: trill-trill-rill-ri-ri, trill-rill-ri-ri,
Om flickorna uti Wärend.
Och född i Wärend jag sjelf ju (8r,
Fälttecknet bär jag om lifvet;
Och ofta läsa i bok jag plär
H vad om oss dä kor står skrifvet.
Ja, mången gång, när jag frän min spinnrock slapp,
Jag sjöng i skogen med foglarna i kapp,
Jag sjöng och drillade: trill-rill-ri-ri,trill-rill-riri,
Med flickorna uti Wärend.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
