Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klara sig ej hafva varit obenägen att tilldöma denna
skrift priset, om han icke funnit den öfverhopad
af deklamatoriska stallen och uttryck. Han hörde
Rosenstein anmärka, att författaren nog ofta
brukat utrop och apostroferingar, samt på ett
och annat ställe gjort historiska misstag. Han
hörde Leopold tadla de ofta förekommande
galli-cismerna. Men vid sidan af dessa stränga
anmärkningar hördes jemväl åtskilligt beröm.
Skriften ”andades kärlek för äran och fäderneslandet,
lemnade en behaglig och sann tafla af föremålen,
röjde en varm känsla och ett eldigt snille”»
Man beslöt till sist att, med vilkor af
förändringar, tilldöma den stora priset. Konungen bröt
nu namnsedeln. Der fans blott ett tänkespråk.
Författaren efterlystes i tidningarna, men angaf
sig icke. Man började då misstänka
förhållandet, men först ett år efteråt röjde konungen vid
en af Akademiens sammankomster sitt
författarskap och emottog vid den nästföljande af
direktörens hand den förvarade prismedaljen. Det
var Rosenstein, som denna gång i egenskap af
direktör* tolkade Akademiens tänkesätt för sin
Geijer (Gustav, papperen, III, senare afdeln. sid. 73) yttrar:
”Enligt hvad Leopold berättat mig, torde Schröderheim
likväl vetat deraf”.
* Geijer uppgifver orätt Kellgren såsom direktör vid detta
tillfälle (<Gustav. papperen, Hl, senare afdeln. sid. 75).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
