Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensam Rosenstein, medvetande derom fru
Lenn-gren allena. Men Stockholms-Postens läsare togo
allt efter orden, och utgifvaren begärde ej bättre.
Det var ej första gången de råkade glömma, att
Kellgren, på samma gång han var en stor skald,
äfven kunde vara en stor skalk. Att ingen
annan än han sjelf hade författat den så kallade
täflingsskriften, poemet, derom voro de snart
ense. Men hvem hade skrifvit anmärkningarna,
ty det stod ju tydligt, att anmärkaren var en
helt annan person, och dessutom — han
klandrade ju skalden emellanåt? Nu föll gissningen
på Rosenstein, Kellgrens närmaste vän. Han
var ju lika känd för sin prosa som Kellgren för
sin vers. Det kunde icke vara någon annan.
De första läsarnes enfald har länge gått i
arf. Att hvad som gissades 1787 fått i nära
nittio år gå och gälla för afgjord sanning,
länder föga vår litteraturhistoriska forskning till
heder. Var då icke redan de omtvistade
anmärkningarnas intagande i Kellgrens samlade
arbeten den bästa vederläggning af ryktet om
deras författande af någon annan än honom sjelf?
Rosenstein, som skrifvit företalet till dessa
arbeten, skulle icke han med ett enda ord ha
vidrört denna fråga, i fall något om den varit
att säga? Eller har man verkligen kunnat tro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
