Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger vigt på, att soldaten får tillräcklig proviant
och att befälet, missledt ”af den kring hela
landet nog allmänt gängse öfvertygelsen, att
kej-, sarinnan utan sitt förvållande är angripen, att
hon ej vill nationen något ondt, utan blott
hämnas på E. M. personligen”, på tjenligt sätt
blif-ver af opartiske och väl ackrediterade män
upplyst om sanna förhållandet och lär sig inse,
”hvad som är så klart som solen, att, sedan
Ryssland sökt söndra oss, det blir på vår
bekostnad som det tager sin hämnd”. Den
huf-vudsakliga åtgärden härvid bygger han på
konungens personliga inflytande. ”Jag vill icke
föreställa mig, — skrifver han — att Svenskarne
någonsin kunna blifva sig nog olika att svika en
konung, som visar dem förtroende”. Med
af-seende på den spänning, som man viste nu åter
vara rådande mellan Toll och Armfelt, och den
onåd, hvari den förre sades hafva fallit såsom
den dör först ifrigt tillstyrkt och sedan illa
för-beredt kriget, beklagar Rosenstein, utan att
der-vid nämna något namn, att ”den olyckliga
oenighet, som länge söndrat dem, hvilka af konungen
mest varit brukade, icke upphört”. ”E. M. vet, —
tillägger han — att man sökt blanda mig
der-uti, och vet huru liten del jag bort eller kun-
N. v. Rosenstein. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
