Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vredgade tal till adeln i plenum plenorum den
17 februari, arresteringen af dess mest frisinnade
ledamöter tre dagar senare, och slutligen
Säkerhetsaktens föredragning på rikssalen inför alla
fyra stånden den 21 februari. Det var här som
hans käraste vän, den sansade och högtänkte
Adlerbeth, utan att tillhöra annat parti än den
sanna medborgerlighetens, i afgörandets stund
dristade höja sin röst för att beveka konungen
till bifall af adelns åstundan att få rådrum till
öfverläggning om den så vigtiga, den nu så
plötsligt föreslagna grundlagsförändringen. ”Jag
besvär E. M. — så slutade han — vid Gud, vid
sin tron, vid sitt hjerta, sitt ädelmod, vid
samtid och efterverld, att oss måtte förunnas någon
betänketid”. Då nu konungen, nyss döf för böner,
gaf efter, rörd af denna röst från äran och snillet,
denna honom så välbekanta, så kära röst från
fornfc lyckligare dagar, då kunde ej längre den
eljest så lugne Rosenstein lägga band på sina
stormande känslor. Han följer konungen ut ur
rikssalen, hejdar hans steg, skakar hans hand
och utbrister snyftande: ”Hvad min vän gjort
hade jag bort göra och kanske tänkt. Hans sak
är min”. Rosenstein har sjelf, på tredje dagen
derefter, i bref till Engeström beskrifvit denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
