Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vänskapen mellan Rosenstein och Engeström
hade länge fortfarit per posto. De synas mest
ha uppburit hvarandra på afstånd. Att den
eldige Engeström, som geraa gick bröstgänges till
väga, skulle, efter mångårig vistelse utomlands,
finna Rosenstein allt för betänksam, är ej att
undra öfver. Det låg i dennes natur att vara
försynt, försagd, försigtig. Han hade dessa
egenskaper, och tidens beskaffenhet gjorde dem ej
öfverflödiga. Att han — såsom
memoirförfat-taren klagar — 1806 icke kunde upplifvas till
samma frihets-entusiasm som 1778, var
förlåtligt: — en tidrymd af tjugu&tta år plägar svalka
blodet. Men att han ”redan 1806 var i anseende
till sin svaghet fallen i allmänhetens tankar”, är
deremot icke sant. Han hade då ännu en lång
bana qvar, full af ära och verksamhet;
kraftlöshetens dagar kommo långt senare.
Hvad Engeström menar med den nepotism,
han förevitar sin vän, är ej lätt att fatta. Den
ömma vård, Rosenstein tog om sina föräldralösa
systerbarn, lärer ej kunna bringas under detta
namn, då, så vidt man vet, ingens rätt dervid
kommit till korta. När den yngste af dem, då
på väg att blifva Svea rikes erkebiskop, invaldes
i Svenska Akademien, antogo både Rosenstein
sjelf och den invalde — allmänheten hade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
