Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af bordets nöjen med ett välbehag, som kunde
hafva sin förklaring i hans jettevulna kropps
behof af stark näring. Man hade lagt märke
till, att han åt med ett slags andakt, ett tack
till alla goda gåfvors gifvare, och vanligen var
tyst, tills han fått sitt första lystmäte
tillfreds-stäldt. Men då började också glädjen att stiga,
infallen att flyga, orden att flöda. Ehuru detta
goddagslif aldrig tilläts att göra någon
inkr&kt-ning på hans noga utmätta arbetstid, måste det
dock, fortsatt år ifrån år, i längden menligt
inverka på hans helsa. Det ökade kroppens fetma
och orörlighet, men minskade dess krafter och
lade grunden till den andliga försoffning, som
beklagligen föregick hans slut.
Ett hårdt slag för honom var hans käraste
vän Adlerbeths bortgång. Denne hade i sitt
bokrum insomnat till den sista hvilan, likt
Pe-trarca, lutad mot en foliant till hufvudgärd.
Få månader förut hade Oxenstjerna slocknat.
Af de tretton ljus, hvilka Gustaf III med egen
hand tändt i Svenska Akademien, var nu blott
ett enda flämtande qvar *. öfver Adlerbeth ville
* Oxenstjerna dog den 29 juli, Adlerbeth den 7 okt. 1818.
Vid Gyllenborgs död tio år förut hade Armfelt i ett bref
till Rosenstein anstalt betraktelser öfver att ”så
märkeliga snillen undergå samma förvandling som tvåbenta
eller fyrfotade kreatur”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
