Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lågan han för himlen närde
Och åt jorden askan gaf.
Hvar är den, som vågar stiga
Med en klagan på hans grift?
Hvad har minnet att förtiga
Öfver honom i sin skrift?
Som en ljusets vän och fridens
Glömde han hvad ondt han rönt,
Och hans hjerta, olikt tidens,
Mindes blott allt stort och skönt.
Vittne vare Sveriges smärta,
Huru högt han aktad var;
Aldrig ädelt är det hjerta,
Som ej honom älskat har.
Du har satt ett träd på grafven,
Slutet inom blommors rand,
Grönskande, som Aronsstafven
I din vigda sångarhand.
Derför du ock tackad vare
Af hvar en, som han var kär!
Mildt den vind till himlen fare,
Som dit upp din helsning bär!
Vandrarn lik på Alpens höjder,
Ser han stormen under sig;
En gång der bland ljusets fröjder
Sjelf han rörd skall tacka dig.
N. v. Rosenstein.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
