Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV
En sällsam glans jag såg i qvällens timma,
Ett ljus, som tycktes utur solen flöda,
Men solen sjönk i skyar purpurröda,
Och slocknad snart var ock dess sista strimma.
Dock fortfor ljuset att omkring mig glimma,
Det tog ett anlet, fattligt utan möda: —
Mitt hjerta ville tjusas, ville blöda,
Jag kunde Emmas anletsdrag förnimma.
I krans af strålar hon på guldmoln sänkte
Sig ned, och stod förklarad vid min sida,
Och än en blick af salighet mig skänkte.
”Jag vet — hon sade — hvad du haft att lida
”Jag vet, på mig hur kärleksfull du tänkte,
”1 himlen är jag, — der jag vill dig bida”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
