Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från en af dessa var nu redan fallen
Han som, från kung, gick bort att ensam dö,
En gäckad, ringa främling i Sankt Gallen,
Omgifven sist ändå af berg med snö.
Sitt namn han bar ej opp, — men tadlet vike!
Och nog, att i sitt fall han nära drog ett rike.
Den store Gustaf Adolfs land, det fria,
Hur stympadt nu det skälfde i hvar lem!
Dess ungdom föll som strå för pestens lia,
Och hungren dukat bord i köldens hem.
I Stockholms skärgård tsarens flotta kryssar,
Och Sveaborgs kanon är laddad nu af — Ryssar.
Hvad svajar der från obeskjutna vallen?
En flagga utan trohet i sin färg!
O Sveas ära! är så djupt du fallen?
Kan sveket tränga äfven genom berg?
O än jag hör, hur fäderne förtälja
För barnen denna skymf, och sina tårar svälja.
Från hjessa svag till hjessa redan grånad
Sig kronan flyttade, i det hon föll;
Blef så från naboland en furste lånad
Att stödja spiran, som den Gamle höll.
Frid ljöd hans helsning efter vapendånet;
Men skänkt ej var oss han; Gud tog tillbaka lånet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
