Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men sonen af de pyreneiska fjällen
Drog hem beundrad, fridens glade tolk;
Kom, lik en sommar, upp till nordan-tjällen,
Med jubel helsad utaf land och folk.
Och alla drifvor för hans åsyn smälte;
Med blommor i sitt hår tog Svea mot sin hjelte.
Hur än hon söker sina sår att gömma,
Ett ser han dock, som ymnigt blöder än;
Ty Aura, Aura kan hon aldrig glömma,
Hon börda vill den älskade igen.
Med famnen sträckt, de stå på hvar sin sida
Och mäta hafvets djup och höra vågen q vida.
”Vänd — hjelten sade — blicken emot vester,
Och bortom fjället sök hvad du har mist!”
Vid sköldmöns sida svärdet än han faster:
Så väpnad går hon till sin brodertvist.
Och Nore kom. Men sommarhet blef dagen:
De löste hjelmen af och kände — syskondragen.
Och svärdet sjönk ur deras knutna händer,
Och de — de sjönko i hvarandras famn.
De refvo muren mellan sina stränder
Och flätade tillhopa sina namn.
Förtroligt sittande vid midnattsflamman,
De lade minnen nu, ja tusenåra, samman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
