Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF ADOLF VID LÜTZEN.
I.
Via Breitenfeld var redan slaget vunnet:
I Gustafs hand låg Wiirzburgs rika skatt,
Och Bäjerns drott vid Tillys dödsbädd satt
Och gret sitt hopp, med hjeltens lif försvunnet.
Men läsande i stjernors gyllne blad
Om blodig seger, Wallenstein ren smider
De tunga viggar, — och till nya strider
Drar svenske kungen nu mot Sachsen glad.
Han hinner Erfurt: O hvem möter der?
Hvem hviskar kärlek så på krigets stränder?
Hvem trycker så de pantsartunga händer?
Det sorgens engel, Gustafs maka är.
Som skyn i regn, i gråt vill hjertat brista
Och tåren skymmer ögats himlar blå;
En hemlig aning säger bägge två,
Att detta korta afsked är det sista.
I rådets hand nu Gustaf rörd befaller
Sin ädla drottning: ’vörden hennes bud!
Med hennes blanden eder bön till Gud,
Och skydden henne troget, om jag faller!
* Belönt af Sveuska Akademien i 833.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
