Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Steg Herren sjelf med svärd och båga ner
Ur molnens bädd att honom slå, — hvad mer!
Han vågar striden, lyst af sin planet,
Och kan han då ej sjelf bli Gud — hvem vet?
Den gamle haft sin spira länge nog,
Tänk, om nu Friedland henne öfvertog!
Hvad mindre kan han vinna med sitt svärd
An gudavälde i en lumpen verld?
I morgon först ett majestät af snö
Skall smältas ner. Nordlejonet må dö! —
Så grubblar han och ingen hvila får;
Men uret tolf i Liitzens kyrktorn slår.
’Tänd Liitzens stad i gryningen! — han bjöd —
Jag vill se morgonrodnan dubbelt röd.
Jag tänder solen sjelf hvad stund jag vill;
Men nu, tills jag befaller, natt blir still!” —
Och natten lydde. Wallenstein skred opp,
Sjelf dyster som en natt, till kullens topp,
Der mellanåt hans stumme astrolog
Mot stjemorna i midnattsmörkret såg,
Att spöija dem, i fall det blefve klart,
Om Pappenheim ej skulle komma snart.–-
V.
Men Gustaf Adolf bland de trogna leder
I heligt allvar bidar stridens lek;
— Så, när ett åskmoln sig i rymden breder,
Dess viggar väntas af en reslig ek. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
