Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATALIAS HARPA.
Du harpa, min barndoms förtrognaste vän,
Du språkrör för själen! 0 var mig så än!
Hur mycket sig ändrat, hur mycket försvann,
Vi begge ha följt genom lifvet hvarann.
Vid brusande haf, i min fäderneborg
Åt dig jag förtrodde hvar glädje, hvar sorg.
Vid speglande elfven jag gör så ännu,
Och ingen min lycka har vetat som du.
Och ingen som du för min känsla haft röst,
Och ingen som du åt mitt hjerta gaf tröst.
Åt strängarnas välljud jag hemligt förtror
Den sällhet som dröjde, den sällhet som for.
Du känslornas tolk, du den ensammas vän,
O kom i min famn och blif qvar uti den!
O klinga som förr, lika varm, lika rik:
Musik är mitt lif, och mitt lif är musik!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
