Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det var ej döden, nej, en tärna
Kom der sjungande, mer skön än våren,
Skön som Hebe, mål&d förr af greken
Med sin krans och offerskåln i handen. —
Bad till henne så en lutad blomma: *
”Flicka, bryt oss af! du tycks oss älska;
Hellre dö vi vid ditt varma hjerta,
Ån vi trampas af den vises fötter.”
”Jag er bryta? — hviskar godsint flickan —
Blommor har jag nog förut på kinden,
Blommor har jag också vid mitt hjerta.
Nej! ert lif är dyrbart, som mitt eget.
Länge än J blomstra må och glädjas;
Ån är våren ej förbi, J syskon!”
Och hon reser upp de dufna stänglar,
Att de åter kunna se mot solen,
Och hon hjelper upp de böjda blommor,
Lik en äldre syster, hvilken vänlig,
När de små i fallet tro sig stötta,
Reser dem och smeker dem på kinden. —
Kommer se’n hvar morgon hon med vatten,
Ansar dem, och glädes att de lefva.
Kommer så en afton hon och finner
Re*n dem vissna; — varsamt då hon knyter
Dem till krans om sina ljusa lockar,
Der de evigt, evigt stå i blomma.
Frågar du, hvem var hon denna tärna,
Som ej vårens yngsta barn försmådde;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
