Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖDDA DIKTEK. III.
BLOMHAN UNDER SN*N.
Väl var det höst kring dalens rund
Och gles var aspens topp;
Men solen log en middagsstund
Och bjöd mig vakna opp.
Dess varma kyss jag glad förnam
Och tänkte blyg och still;
”Har du till lif mig lockat fram,
Min död du visst ej vill.
Strö litet guld på mina blad,
Gjut rodnad på min kind!”
Så i mitt hjerta tyst jag bad,
Blott hörd af qvällens vind.
När vinden sig att hvila gick,
Kom stormen i dess spår;
Då kändes i min heta blick
En iskall silfvertår.
Och hastigt öfver hedens ljung
Föll snö i väldig flock,
Och drifvan böjde ner så tung
Mitt matta ögonlock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
