Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVItS NATT.
IN ed nattens drottning stjembeslöjad stiger,
I mantel väfd af månskensstrålar blott:
Till hvilans fest hon jord och himmel viger,
På höjd, i dal, hon vallmokronor sått.
All glädje tystnar och all oro tiger,
Sjelf sorgen trött har nu till hvila gått.
Allt är så stilla. På de östra bergen
Ån ingen strimma bryter midnattsfargen.
Och se, med vallmodoft på lätta vingar,
Flög sömnen blid ur modrens sköte nyss;
Han fridens kransar åt hvar panna bringar,
Och för hvart ögonlock han har en kyss.
Ur skogens sus en eolsharpa klingar,
Till hvilkens vaggsång all naturen lyss,
Och drömmens lätta folk, i brokig skara,
Ses upp och ned på glesa skyar fara.
Du sömnens engel, sänk dig ur det höga!
Jag väntar dig. Flyg ej förbi mitt bo!
Rör med en flägt min panna, slut mitt öga,
Bjud själens stormar lägga sig till ro!
Tag gerna från mig dagens fröjd! — 0 föga
Dess falska löften äro dock att tro;
Men gif, för hvaije glädje dagen saknar,
Mig ljufva drömmar, hvarur sent jag vaknar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
