Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖDDA DIKTER. IV.
145
I GRYNINGEN.
Du österas sol, som dagens ljus mig bådar,
Stig högt i dag och oförmörkad blif!
Förrän i qväll du nedgår, glad jag skådar
Den väna, som är solen i mitt lif.
Som du, hvar morgon hon föryngrad träder
Med tända lågor fram ur nattens tjäll,
Som du, hon alla med sin anblick gläder,
Som du, för mig hon gömmer sig hvar qväll.
När hon är borta, O hur hjertat fryser,
Hur mulen dagen är, då hon ej ler!
När hennes öga vänligt mot mig lyser,
Hur i förskönad glans jag allt då ser!
Af hennes morgonblickar väckes sången,
En nytänd fröjd i lifvets pulsar slår,
Och hvaije qväll, då hon är från mig gången,
I flammor minnets aftonrodnad står.
Stig högt, O sol! jag älskar dig, du höga,
Och uti dig jag älskar Lauras bild.
O gnugga sömnen ur ditt klara öga
Och blicka ner så nådig och så mild!
C. Bottigers samlade skrifter, IL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
