Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR.*
Han är ej mera nu, den glade
Förtjusarn, hörd af stad och land”,
Och lyran, som blott slumrat hade,
Nu krossad fallit ur hans hand.
Hvem tar den opp, i skalderingen
Hvem tar i arf hans snilles farg?
Ack! nordens skogar svara ingen
Och ingen svara nordens berg.
Väl sköna toner bo hos mången
Och hvaije skald har sin förtjenst;
Men aldrig förr har svenska sången
Förvånat verlden så och — glänst.
Hans snille sina uddar hvässte
Och strålar blefvo de hvar gång:
Han himlens stjemor tog och faste
Dem såsom blommor i sin sång.
Det enkla och det underbara,
En bildståt, lika djerf som sann,
Och tankar, blixtrande och klara,
De mötte i hans sång hvarann.
* Vid hans bisättning d. 17 Nov. 1846.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
