Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL HAKARNA PÅ JORDBERCIA.
(1850)
Ner på udden af det kära Skåne,
Dit min tanke flyttar sig i qväll,
Lyser ej det nya årets måne
Blek mot rutan af ett sorgset tjäll?
Intet julträd der man velat smycka,
Sköflad der är ej blott ros, men knopp.
Förra årets sommar tog dess lycka,
Vintern sedan stal dess yngsta hopp.
Ensam sitter maken hos sin maka,
Sträcker famnen tom mot det, som flytt!
Döden ger ej sina rof tillbaka,
Sorgen endast målar dem på nytt.
Men hur skönt, hur himmelskt han dem målar!
Englavingar nu han åt dem ger,
Kransar dem med blommor och med strålar,
Och så nicka de ur skyn mot er.
Varen trygge för de kära lånen!
Handen, som dem tog, var den, som gaf.
Sen med tröst upp till den bleka månen,
Som nu lyser edra spädas graf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
