Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LIVANPE8 BiN.
Väl kalken är bitter och striden är svår;
Dock, Herre! ej min, blott din vilja rår,
Du vet väl, hvad bäst är för alla.
Jag kan ej mitt eget bästa förstå:
Jag lider — och vill icke klaga ändå,
Men dig vill jag evigt åkalla.
I moln skrider dagen sin ödsliga gång:
Han lycktas — och natten då kommer så lång,
För plågan sig stjernoma dölja.
Men plågorna vill jag ej fråga: hvarför?
Blott lida dem tålig, och sist, när jag dör,
Ej fråga: hvarthän? — endast följa.
Så tömme jag kalken från brädd till brädd,
Och lugn på min sista, min plågfria bädd
Till hvila jag hufvudet lägge!
År kärlek ej lidandets anförvandt?
Jag är med dem begge ej obekant,
Med döden försona de begge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
