Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRITTA.
Hå, hå. Om jag inte har läst alltför illa min
svenska historia om söndags-eftermiddagama, så tror
jag väl mest, det skall vara så lagom längesen,
som danska gränsen gick här utanför hagen, och
hvarken ni eller Skåningarna hörde till oss.
ÅKE.
Kära mor! hvad är det värdt, att tala om
den snön, som föll i fjol? Nu ha de ju i alla fall,
i snart ett par hundra år, varit fullt ut lika goda
Svenskar som vi. — Det har naturen gjort dem
till, och dervid blir det- — Vi ha nu här ingen
annan riksgräns än hafvet, och tacka Gud, inte
det hör oss till med. — För min del, kära granne,
har jag inte det bittersta emot den här föreningen,
om, som sagdt är, Nils en gång får ärfva ert
hemman, och flickan eljest kan med gossen, det jag
inte vet, men som jag nästan vore färdig att tro.
BRITTA. (afsides.}
Ja, men se det tror aldrig jag. — Jag lär väl
få lof och ut med till sluts, hvad jag lofvade min
salig mor på hennes sotsäng.
TRUVE.
Hålla barnen af hvarandra, £å vore det ju en
skriande synd, att hindra deras lycka. Låt oss
lemna åt storfolket, att resa upp gränsskilnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
