Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af lind och lönn, jag minnes patriarken,
Hvars väsen syntes som en engels blidt.
Hans anlet bar af Edens frid en stämpel,
Och vestan susade omkring hans tjäll;
Han satt och lärde der som i sitt tempel,
En gudstjenst var hans morgon som hans qväll.
Jag kom, en främling, dit och dock mig kände
Förtroligt hemma, när jag gick derfrån:
Jag kom och gick, jag ofta återvände
Och fann en vän i patriarkens son.
För konstens under delade vi unga
Densamma rena tjusning begge två,
Och hvad vi hört de store skalder sjunga
Vi sökte stundom göra efter då.
Sen skildes vi, och gingo genom lifvet
En hvar sin egen väg: nu åren flytt,
Den gamles herdatjäll står öfvergifvet,
Men vi — vi mötas här i dag på nytt.
Min blef den lott att här dig helsning bringa
Och tyda dig vår väntan och vårt hopp:
Vårt hopp har många önskningar, men inga,
Som du ej äger mod att fylla opp.
En kraft, af ungdom full och ändå mogen,
En vilja, spänstig som af härdadt stål,
Ha ledt dig städse lika vis som trogen
I sång och forskning mot det Skönas mål.
För unga sinnen har, så varm som trägen,
Till konstens helgedom du banat vägen;
Men skönsta gåfvan gaf du Svea folk,
När oss du blef den store Brittens tolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
