Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL 1. EXC. GREFVE GUSTAF Ar UGGLAS.*
Du vänder ensam till ditt hem tillbaka
Och svenska jorden räcker dig sin famn.
En annan famn du måste nu försaka,
Ty ack! din ädla, ömma, trogna maka
Har seglat hem förut, hon är i hamn.
Har seglat hem; men ack! med slocknadt öga,
Med bleknad kind, och hamnen är en graf.
Dock — våra stormar hinna henne föga;
Hon landat på en stjerna i det höga,
På någon ö i himlens medel haf.
Ditt hjerta svider af de friska såren,
Och ögat söker i hvar stilla vik
Att än i hafvets bölja finna spåren
Af skeppet, som, med vindarna om våren,
Till Sverge förde hem den trognas lik.
Hvar lifvets börda, delad förr af tvenne,
Du bär den ensam på ditt hjerta nu;
Och när vi andre hemmets kuster känne
Igen med fröjd — ’att komma utan henne
Dit hem, hur tomt, hur ödsligt!” — tänker du.
* PS hafvet, under hemresan fran Holland 1836.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
