Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYÅRS- VERSER.
‘249
Då jag med ditt, du med mitt öga såg,
Förtjusta begge att hvarann få följa!
Och mins du än, på Alpens branta stig
Hur du var trygg, när du blott hade mig?
Vi minnas begge detta rika år:
Ett annat kommer, må det ge oss friden:
Den hemmets frid, som är en engels spår,
Den himlens frid, som öfver stormen rår,
Den minnets frid, som öfverlefver tiden.
Och hur sig ojemnt kröka må vår stig,
Jag går den trygg och glad, när jag har dig.
Mins du hur bergen med sin hvita topp
Mot himlen stego, stödda på hvarandra,
Och hur vi begge klättrade ditopp?
Välan! Ånnu med kärlek och med hopp
Den samma vägen, dag från dag, vi vandra.
Mot himlens Alper klättra vi ännu,
Och jag har dig, som förr, och mig har du.
1853.
Trefaldt hundra dar och sextifem
Ha försvunnit, förrn vi räknat dem,
Sista dagens sista qväll är inne.
Nu vi skiljas, gamla trötta år!
Tack för sommar, vinter, höst och vår,
Tack för hvarje skänk och hvaije minne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
