Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon sjunger, men på samma gång hon målar,
Och hvarje färgton huru smidigt mjuk!
Det är en verld, som träder för ditt sinne
Med allt sitt prål, med all sin galna flärd,
Med sina lasters tyngd, sin dårskaps minne. —
Du tror dig vara på ett dårhus inne
Och märker innan kort, det är din egen verld.
Du verldens dårskap, frodas! Ty skaldinnan,
Som förr dig agat, tystnat längesen,
Och långt har tidens hjul att löpa, innan
En sådan lyra hotar dig igen.
Den lyran strängad var med gyllne pilar
Och, attiskt fin, hon var dock fosterländsk.
Dess genljud ännu genom rymden ilar,
Fast under marmorn re n den sångmö hvilar,
Hvars qvickhet var så glad, hvars lyra var så svensk.
Än lefver minnet qvar i våra bygder
Af hennes lif i tysta dalen gömdt,
Som lugnt förflöt i huslighetens dygder
Och blott begärde att få vara — glömdt.
Der njöt hon glädjen och der bar hon qvalen,
De växte, men — hon dem inom sig slöt;
Och hördes mellanåt en sårig ur dalen,
Det var ej hon, men det var näktergalen,
Som sjöng i samma bur, och sist dess galler bröt.
Hon flugit opp på fria, lätta vingar,
Hon nu dem badar uti haf af ljus;
Men än i kojan som palatset klingar
Hvar ton hon sjöng, och trotsar tidens brus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
