Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATALIAS NYÅRS-TANKAR.
Himlens makter åter till sig rycka
Allt, som var åt jorden blott ett lån.
Borta är min lefnads bästa lycka,
Borta är min make, är min son!
Ensam sitter jag i qvälln, den sista
Af det år, som allt ifrån mig tog,
Och, när ögat vill i tårar brista,
Samlar Minnet åter det som dog.
Han, hvars riddarsköld var tro och ära,
Han, mitt väsens ankar och mitt stöd,
Han, som alltid förr var mig så nära,
Han är borta redan, — han är död!
Och den unge, som mig lofvat vara
Nya dagars sol och tröst och stöd,
O jag ser ej mer hans ögon klara,
Jag har sett dem släckas, — han är död!
Ingen af dem, ingen kommer åter
Till de två, som söija med sin mor:
Jag en make och en son begråter,
De ha ingen far och ingen bror.
Ej mitt hjerta, ej min harpa, klagar;
Jag vill trycka sorgen till mitt bröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
