Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLARA von KRÆMER,
född Tamm.
Död i Neapel 1863.
I templet såg jag dig i myrtenskrud
Nyss åt din vän här räcka trogna handen;
Jag såg en rodnande, en lycklig brud,
Som med sin brudgum for till fjerran landen.
Och lyktat har du re’n din romarfärd,
Från Etnas snö du vänder om mot polen.
Blott fängslar dig Neapels underverld
Vid blåa golfen och vid gyllne solen.
Ett paradis, men med scirocco-vind,
Med hemligt gift på botten af sin nektar!
En sol, som purprar högröd rosens kind,
Men gör, att fort hon tynar och försmäktar.
Och när du kände febern af dess glöd,
Då flög en suck till svala fosterjorden
Och, vaknande, ett inre eko ljöd:
uO jag vill lefva, jag vill dö i norden.“
Det blef ej så. Dig skänktes ej den tröst
Att än en gång få återse de dina:
Du skulle aldrig mer se nordens höst
Och aldrig höra hur dess stormar hvina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
