Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom himmelens vilja förklarande de jordiska ödens
mörker, genom det underbaras magi förmedlande
det ovanligas högre verklighet. Och detta
underbara ar här ej något tillfälligt, utan väsendtligt:
det måste ha sin rot i eu, fordom eller ännu,
lef-vande folktro: det nöjer sig ej med abstrakta,
allegoriska väsen, sådana som dimbilderna i Voltaires
Henriade, eller med blott åskådande, förbisky
nitande, som molnandarna i Ossians sånger; det
fordrar kraftiga och lefvande gestalter, ingripande som
Olympens drotter i Iliaden, eller dock deltagande
som Valhalls gudar i Frithiofs saga.
Men — säger man — detta ur folksagan
framsprungna nationalepos är till sin konstform ej rent:
det har subjektiva partier: det är blandadt med
lyrik. Här visar sig åter en af styckets mest
egendomliga förtjenster. Konst-teorierna måste hålla
till godo att, på detta sätt, tid efter annan, se
fältet för sina iakttagelser utvidgadt. Det är
konst-närn, som går förut med sitt snille; konstdomaren
kommer efteråt med sin måttstock. För sent
kommer lian dock här, om han har för afsigt att blindt
tillämpa föråldrade teorier och utmönstra såsom en
afart af epos hvad som blott är en ny utveckling
deraf. Han bör i allmänhet taga sig till vara att
ej, i sin estetiska ortodoxi, ställa fram en och
annan af poesins äldsta arfsynder såsom
dygdemön-ster. Att all konst har sina eviga lagar, lider
intet tvifvel; men ingen må tro, att dessa redan till
fullo äro satta på papperet; ingen må undra, om
de stora, de verkliga skalderna litet emellan
öfver-skrida de råmärken, dem man, med ledning af de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
