Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är mäktig, — faderskärleken, — kommer att
förråda sin hemlighet och ser sig, emot sin vilja,
blott hafva varit en tjenstande åt den hvite guden.
Det är i sjelfva verket först nu, sedan templet är
bygdt, som han får öppna ögon för sin egen
blindhet. Det är ock nu som han, i sin
dödsansträng-ning att bryta ned den kristna kyrkan, känner sin
styrka svigta och sitt lif förstenas.
Planen till poemet Gerda är så storartad, så
djerf, så ny, att vi ej nog kunne beklaga, att den
ej är utförd. Poesins historia äger intet motstycke
till den första, den tyvärr enda sången af detta
romantiskt lyriska epos. Det trokaiska versmåttet
är så knappt tillskuret, som ville det måla den trånga
stigen ned till bergets underjordiska hvalf. Och i
dessa införer oss skalden med en fantasi utan like.
Han målar för oss jordens innandömen med samma
säkerhet, som han skildrar kung Rings hofsal;
malmerna kring jordens kärna, i deras skiljaktiga arter
och färgbrytningar, beskrifver han med en
åskådlighet, som vore det fråga om idel blomrabatter.
Han låter oss se förkylda löf, som äro
glimmer-skiffer af guld, en regnbåge, som är sammansatt
af ädelstenar, en måne, som utgöres af en enda
bergkristall. Hvilken prakt i dessa salar, hvilken
stumhet i denna prakt, och dock — hvilket lif i
denna stumhet! Gerda, som strider mellan sitt
ärfda hat och sina pligter som värdinna; den kristna
hjelteynglingen, som förvånar sig öfver undren af
hennes omgifning och förälskar sig i undret af
hennes skönhet; dvergen slutligen, som “med skrumpna
händer“ passar opp dem begge, och ödmjuk lyser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
