- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. /
132

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inför honom vid högtidens början vårt första offer;
och då vi nu, med blicken på ett dyrbart
fosterland och ett älskadt konungahus, tacke honom för
ett nytt år af fridens välsignelser och glädjens
gåf-vor, då räkne vi till dessa ej sist den yngsta, den
konungaborgens lilja, den hoppets förstfödda ros,
livarmed ett ungt furstepar sett sin kärleks lycka
förskönad. Vid vaggan, som vid grafven, har
smickret ingen röst; döden hör den ej, oskulden förstår
den ej; men måtte en dag sanningens röst kunna
vittna, att den ädlaste af söderns döttrar, hjeltinnan
i lifvets pröfningar, att den begråtna hjeltemaka,
som ej hann upplefva denna späda ättling i nord,
gaf, då hon bortgick, sina dygder i arf åt sin
dottersons dotter.

För Svenska Akademien har detta år varit
be-tecknadt af tvenne förluster, dem hon delat med
svenska kyrkan. Upphört att tillhöra henne har
den af hennes ledamöter, som tillhört henne längst,
som redan för trettiofyra år sedan här välkomnades
af Oxenstjernas röst, och för mer än ett halft
århundrade tillbaka här emottog sitt första pris ur
Zibets hand. Åt Kullberg, som, efter en lång
och hedrande tjenstemannabana, vid mannaårens
gräns utbytte ett af statens ansvarsfullaste embeten
mot ett ej mindre vigtigt inom kyrkan, blef den
lyckan beskärd att få i rikt mått både njuta den
husliga sällhet och uppnå den ålderdom, dem han
• begge i så blida toner fordom besjungit. Hans
vackra lif blef så en bekräftelse på hans vackra
sång, och när sist, omsmekt af ljumma majvindar,
den åttioåriga hjessan fick luta sig till ro, blef dö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/4/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free