Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den dag, som den oförgätlige stiftaren utsåg till
hennes årshögtid. Ty väl må den vara oss helig,
Väl må vi fira, efter fädrens sed,
En dag, då först sig tände öfver norden
Den sol, som länge klara strålar spred
Och sist i blod på Liitzens fält gick ned,
Men gaf sitt ljus i arf åt fosterjorden.
När han, som våldet och förtryckarn slog,
Sam ut till striden, följd af våra fäder,
Hans tro, hans svärd, de voro honom nog:
Med dem han stred, hann vann med dem, och — dog,
Men ljusets seger än i dag oss gläder.
Det ljuset var ej blott en renad tro,
Och ej blott dogmen af en kyrkans lära;
Men rätt till samvetsfrihet, samvetsro:
Det bröts i färger såsom regnets bro,
Men jord och himmel var det lika nära.
Ty forskningen, som stiger, gång från gång,
Till nya rymder ur det låga gruset,
Och friheten, som föser sina tvång,
Och snillets glada lek och skaldens sång,
De voro alla strålar af det ljuset.
Af dem ej faller blott en aftonglans
Här på den andra stora .Gustafs minne;
Af morgonstjernor bilda de en krans
Omkring en hjessa, ridderlig som hans,
Omkring den tredjes fosterländska sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
