Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad sällsam villa, som vår,syn förtrollat:
Med åren komma frid och sans ändå;
Och allt som skiljemuren börjat ramla,
Den nya skolan Jlyttar i den gamla”–
Jag har kastat en blick tillbaka på den gränsstrid
mellan tvenne vittra tidsåldrar, som slutade med
att åt detta samfund eröfra den frejdade
blomsterdiktare, hvars drottplats inom nordens vitterhet nu
står tom, och öfver hvars bortgång Svenska
Akademien i dag uttalar sin och fäderneslandets
gemensamma saknad. Hvad han i en sednare tid för
henne blef, som talare och skald, som konstdomare,
som minnestecknare, som varm och nitisk deltagare
i hennes öfverläggningar och arbeten, derom bära
redan hennes tryckta handlingar ojäfaktiga
vittnesbörd. Men teckningen så väl häraf, som, i
sammanhang härmed, af hans öfriga mångsidiga förtjenster
och i Sverges både vettenskapliga och vittra odling
djupt ingripande verksamhet, tillhör den fullständiga
tafla, som Akademien, lika med allmänheten,
otåligt väntar af hans snillrike efterträdares pensel.
Blott en minnets och saknadens blick sända vi i
dag till den ädla skaldens graf. För den enskilta
vänskapen, som af hans älskvärda och ovanliga
personlighet, hans själfulla, allt lifvande och värmande
umgänge, bevarar så dyra hågkomster, för den är
det en rikedom att hafva honom ägt, det är en
ödslighet utan gräns att hafva honom mistat. Och
dock — hvad är denna sorg emot fäderneslandets,
när dess ädlaste söner gå bort, när dess skönaste
andar vika hädan! Atterbom är borta. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
