Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der hägnet af ett inre sommarlif, med skimrande
syner för en oskuldsfrpm åskådning, med stora
tankar i ett rent hjerta. Poesins skäraste element var
hans dagliga hemluft: det var i den han lefde och
andades; det var i den, som för honom ingifvelsens
ijufva hänryckning uttänjdes från ögonblick till år.
Och hvilka blommor af oförgänglig fägring hafva vi
ej sett uppspira under detta milda himmelsstreck!
Hvilken skummande dryck har han ej räckt oss ur
den eviga ungdomskällan! Sjelf hade han ur den
druckit så djupt, att han, ännu i hösten af sitt lif,
var till själen yngre än mången yngling, och,
intill sista stunden i rosendrömmar invaggad, mötte
plågorna med mod, döden med lugn. Här är han
borta, men i den eviga skönhetens verld, hos de
förutgångna höga Siare och Skalder, der, hos dem,
var han ju redan här hemma, och nu — är han
det för alltid.
Frid öfver dig, du skönhetens offerprest,
Du tempelvakt vid himmelska konstens salar,
Du skald, som bjöd till saliga gudars fest
Och bytt till sång hvar blomma i jordens dalar!
Se rosen, liljan, alla, nu fallit af,
Sin tolk, sin vän, sin siares röst de sakna.
De under snön nu drömma uppå din graf
Att få med dig i leende vårar vakna.
Ett lif i kärlek, forskning, ett lif i sång, —
Dess ädla frukt i himlarnas luft skall mogna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
