Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvaije år blef honom denna tonstege från templet
till himmel en, detta språkrör mellan själen och den
evige, och vid de enskilta söndagsgudstjenstema på
hofvet var det alltid han, som med en andakt, för
alla upplyftande, ledde orgeln och sången. Den
sista söndagen af sitt lif kunde han ej göra det:
på sitt sjukläger i Christiania låg han då, vägg
om vägg med slottskapellet, der, af omtanke för
hans hvila, gudstjensten hade blifvit inställd. Han
visste ejrdet, men han visste att det var sabbat,
och hans öra lyssnade med längtan, om ej orgeln
snart skulle låta höra sin stämma. Då orgeln
för-blef stum, bad han att få höra läsas en psalm.
Det blef n:o 363, en af psalmerna för sjuka. Han
afhörde den med hopknäppta händer, och höll så
sin sista söndagsgudstjenst på jorden. När nästa
sabbatssol uppgick, var hans hvila för djup att
mer kunna störas. Bredvid honom predikades
öf-ver enhans son i Nain, och en djupt förkrossad
fader knäböjde der med sina återstående söner. Åter
en vecka — och tomt var äfven rummet, der han
hvilat hade. Han hade då inflyttat i det
angränsande kapellet, och orgeln, som qväft sitt brus för
den döende, drog nu fritt sina djupa suckar öfver
det andelösa stoftet.
Så bittert det nu för oss kännes att ej mer
om prins Gustaf få säga: han är, så hugnande och
ljuft är det att tänka hvad han varit Hvad han
varit i de ömmaste af alla jordiska förhållanden,
en sons, en broders, derom vittnar djupet af den
saknad, derom vittnar vidden af den tomhet, som
hans bortgång efterlemnat i den konungaborg, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
