Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din arbetslampa sent i qvällen brann,
Vid dina böcker fann dig morgonsolen.
Vid Islandsbron är stängdt ditt furstehus,
Och många tårar äro sedan runna.
Du sitter nu i nya solars ljus
Och hör den vishet englarne förkunna.
Och hvad härnere du ej veta fick
Det har dig döden allare’n förklarat;
Ty hvarje slöja fallit för din blick
Och lifvets lif är nu dig uppenbaradt:
Det lif, för hvilket ingen gräns är satt,
Det lif, som mäts af ingen dödlig skala,
Det lif, som väckte kaos ur sin natt,
Det lif, som väcker döden ur sin dvala.
Den dvalan är som fågelns dröm i skog,
Då sommarnatten söft till ro hans tunga:
När östern flammar, re’n han sofvit nog,
All skugga flyr och alla kronor sjunga.
Som han, åt jorden vinkande farväl,
Hur fri, hur lätt mot ljusets tron du svingar
Med ingen dimma på din klara själ
Och intet stoftkorn på dess hvita vingar!
Der sitter domarn på sin gyllne stol,
Dig slår en glans, som ingen dödlig målar, -
-Du morgonrodnad, som ej hann bli sol9
O tänd dig der till fullo i hans strålar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
