- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. /
222

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låga bamdomstjäll i nordpolens grannskap,
slutligen nu fört dig hit till parnassens fot, der jag

helsar dig välkommen att omsider på åttiårig hjessa
emottaga den lagerkrans, som jag å filosofiska
fakultetens vägnar här kommer att åt dig öfverlemua.

Hvad i väsentlig mån bidrager till
förskönandet af en högtid som denna är mötet i ett enda
högtidligt nu mellan dyra löften för det kommande
och dyra minnen från det förflutna, mellan
ungdomen, som otålig längtar att träda ut i lifvet, och
ålderdomen, som står färdig att snart träda
der-utur. På samma rum, der vi nu se en krans af
löftesrika ynglingar omgifva oss, der stod, för ett
och femtio år tillbaka, en annan, icke mindre
löftesrik ynglingaskara, väntande enahanda belöning.
Der stod bland de andra femtio en tjugutreårig
yngling, hvars namn sedan växt ut och blifvit detta
universitets, ja hela fäderneslandets, stolthet, nu
och för alltid införlifvadt med “Svea rikes häfder“.
Jag behöfver icke säga detta namn: Erik Gustaf
Geijer. Der stod, yngst bland sina kamrater, men
den främste af dem, Samuel Grubbe*, oförgätlig
som filosofisk tänkare och, framför allt, som
akademisk lärare genom sin reda, sin klarhet, sitt nit,

— och det är med en egen rörelse jag besinnar,
att åt honom, som först fästade mig vid detta
universitet, jag i dag, om han lefvat, hade fått
återgälda den lagerkrans, som han på detta rum, för
tjugufyra år sedan, tilldelade mig. Der stod ock
han, Upsala akademies sist bortgångne prokansler,
den milde och menniskovänlige Johan Olof Holm-

P rim us vid magister-promotiooen 1806.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/4/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free