- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. /
228

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är sannt, han hör ej till dem, som anse
vettenskapen och ppesin nödvändigt behöfva stå i
något fiendtligt förhållande till religionen: han anser

dem tvärtom vara med denna så innerligt och
oskiljaktigt förenade, att, när man fattar dem rätt, de
alla tre visa sig blott såsom olika strålbrytningar
af ett och samma ljus, och han har kommit till
den fasta öfvertygelsen att, ju grundligare och
allvarligare man egnat sig åt de förras tjenst, desto
mindre löper man fara att blifva en affälling från
religionens. Det är ock sannt, han hyser den
föreställningen, att äfven för lekmannen det andeliga
lifvets högsta frågor ej kunna eller böra vara
främmande; han tror, att man, äfven utan att vara
prest, likväl kan vara en god kristen, och han
vågar emotse, att, hur lätt än hans åhörare härskola
komma underfund med, att han ej är det förra,
de likväl ej utan orättvisa skola kunna beskylla
honom för att ej vara, eller åtminstone vilja vara,
det sednare. Men — det är en annan sak att hafva
Kristus i sitt hjerta, och att hafva honom på
tungan. Och här kommer jag till den ena af de
svårigheter, som, vid ifrågavarande fall, visat sig for
mig sjelf såsom mer betänkliga. Jag tror, att i
allmänhet man borde något mer besinna sig, innan
man med sina läppar vidrör det heliga. Det har
någon gång förekommit mig, och ej minst i sednare
tider, som talade man nog ohejdadt, nog storordigt,
nog mångordigt, ju längre desto bättre, öfver
gudomliga ting, och detta med en anspråksfull
säkerhet, en handgriplig visshet, som, just genom sin
brist på den sanna kristliga ödmjukhetens anda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/4/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free