Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande genius förmått tillvägabringa sin egen
emancipation undan främmande välde. Det gräsliga i
uppfinningen, det ofta råa i tonen, konvulsiviska i
handlingen, bombastiska i diktionen — allt detta
tar ej hans ursprungliga eget, det var inympning
utifrån, det var en koncentration af främmande
inflytelser. Man igenkänner här än Gerstenberg, än
Leisewitz, än Klinger *, man möter travesterade
reminiscenser både ur Shakspeare och profeten
Hese-kiel##; men den man i hela stycket minst ser till,
är den rätta, den äkta, den egentliga Schiller, icke
blott sådan han en gång bl ef, men sådan han
redan då, sig sjelf lemnad och oanfäktad af inre och
yttre demoner, kan tänkas hafva varit. Sitt
excentriska jag har han deremot gifvit oss i Karl Moor.
Åfven i sin första lyrik kan det ej sägas, att
Schiller ännu fullt kommit till rätta med sig sjelf.
Hans osjelfständighet ger sig tid eftér annan
tillkänna i blind kopiering af skiljaktiga mönster,
hvar-vid maneret ej så sällan karrikeras genom öfver-
* Klinger kan anses som fanbäraren för hela den hypergeniala fricorps
i tyska vitterheten, som skyllrar ander perioden, åt hvilken en af hans egna
dramer — den ur skottska kungahistorien hemtade: Sturm und Drang —
gifvit namn. Det var om honom, när han i sin ungdom som originalgeni,
cynisk och halfnaken, gick omkring på Weimars gator, som Wieland
yttrade: ”er sehe aus, als wenn er Löwenblut saufe und rohes Fleisch fresse**
Hans sorgspel die Zwillinge tog priset från sjelfva Julius von Tarent, hvars
författare, Leisewitz, eljest ansågs med detta enda kraftstycke hafva gjort
nog för sin odödlighet. Redan några år före dem hade Gerstenberg skakat
samtidens nerver med sin gräsliga, ar Dantes Inferno på scenen frammanade
Ugolino.
** I det sednare fallet må blott erinras om Frans’ dröm, i det förra
om Frans* role i sin helhet, om Karls monolog i fjerde akten éch om den
scen, der Frans gör Herrman till verktyg for sina skändligheter, — ställen,
som visa, att författaren haft i minnet både Richard den tredje, Hamlet och
Macbeth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
