Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur Schwabens medeltids-historia och behandladt i
en form, som ligger på gränsen mellan krigssång
och ballad. Det är nemligen gref Eberhards
krigare, som här sjunga sin manhaftiga anförares pris
och öden, och den wiirtembergska patriotismen ger
sig sålunda luft på ungefär samma manér som den
preussiska i Gleims der preussische Grenadier *.
Innehållet är ej synnerligen rikt, men det framträder
i full objektiv klarhet: en uppfriskande anda af lif
och morskhet genomgår dess delar. Man erfar en
känsla af välbefinnande i närheten af denna öppna
karlavulenhet, detta raska soldatlif; man följer med
intresse de tappra bussarna genom både nederlag
och seger, och när, till deras sorg och bestörtning,
ett sabelhugg klyfver deras älsklings, den unge
grefvesonens nacke, förtjusas man af den gamle
fadrens hållning:
hård och roflysten herre. Af sina fiender fick han binamnet der Greitur 1.
Gråner d. v. 8. gralmakaren. Som han genom sin djerfva hållning, å ena
sidan mot de schwabiska städerna, hvilkas forband i honom hade en afsvuren
fiende, å andra sidan mot de vanmäktiga tyska kejsarne Carl IV, Wenzel
och Raprecht, ej litet bidrog att lägga grund till det splittrade Schwabens
framtida politiska omskapelse, har hans namn blifvit en af glanspunkterna i
Wiirtembergs äldre historia. Flera epoker ur haus lif har Uhland, på ett
ännu lyckligare sätt än Schiller här, besjungit i en ballad-cykel, der särskilt
tvenne sånger die ScTdacht bei Reutlingen och die ScJdacht bei Döfjingen
beröra enahanda ämnen som den ifrågavarande Schillerska dikten.
* Med rätta kan man anse dessa Gleims krigssånger under sjuåriga
kriget för det bästa, som flutit ur hans eljest torra poetiska ådra. Äkta
folksånger äro de visserligen ej (de lida af alltför långa skildringar och
retoriska, ja mytologiska sirater); men stämpeln af en liflig hänryckning för en
stor tidsfråga kan dem ej frånkännas, och den entusiasm for Preussens
Fredrik, som de i sin mån kraftigt bidrogo att underhålla, gjorde deras
författare väl förtjent af den ära, som vederfors honom att, efter kungens död,
ärfva — hans hatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
