Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Und Weisheit darben Hessen; denn das Zürnen
Der Geister schreckte sie”
Närmast synas både Schubart och Schiller ha lånat
typen för sina dåliga monarker från åtskilliga af
de tyska duodes-staternas lyckliggörare. Deras
jagt-nöjen påpekar äfven den sednare, och hånar deras
j eras öm n i grafven med en högst liflig erinran om
förlustelserna i skogen:
Siebenschläfer! — o so hört die hellen
Hörner klingen und die Doggen bellen!
Tausendröhrig knallt das Jagdenfeur,
Muntre Rosse wiehern nach dem Forste,
Blutig wälzt der Eber seine Stachelborste,
Und — der Sieg ist eur.
Författaren af die Fürstengruft gör mot slutet en
kompliment åt de bättre, ädlare furstar, dem Gud
således icke “zur Nationen-Ruthe im Zorn
zusammenband“, hvaremot den yngre skalden ej vet af
något sådant undantag; han skär dem alla öfver en
kam, betraktar dem med hånlöje som teatraliska
jättedockor, åt hvilka pöbeln klappar händerna och
englarna hvissla, samt slutar med detta
ljungande hot:
Berget immer die erhabne Schande,
Mit des Majestätsrechts Nachtgewande/
Bübelt aus des Thrones Hinterhalt!
Aber zittert vor des Liedes Sprache;
Kühnlich durch den Purpur bohrt der Pfeil der Rache
Fürstenherzen kalt.
Att, såsom man trott, detta poem särskilt skulle
syfta på hertig Karl af Würtemberg, är ej
sannolikt. Schiller tog sitt ämne vida allmännare, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
