Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arma folket - yttrar han — slukade hvad jag sade
’med en begärlighet och ett bifall, som rörde
mig hardt intill tårar.” Innan han skildes från
dem, blef han dock vittne till en annan sida af
läseriet, den svärmiskt öfverspända, som yttrade
sig i spasmodiska ryckningar och ekstatiska
dva-lor. Efter hand urartade ock dessa rörelser till
fanatiska uppträden och betänkliga oordningar.
Man kan på goda grunder antaga, att det var
under inflytelse af den bekantskap, han i sin
ungdom gjort med läsarne i Delsbo, som Ödmann
i en sednare tid skref sin förträffliga uppsats
’om andligt ljus, svärmeri och samvetsfrihet”,
der det bland annat heter: ”Så länge villa ej
utbryter i brott, må hön lefva i frid för
miss-gerningsbalken. — Det onda måste hafva stigit
till sin höjd, innan verldsliga maktens åtgärd
påkallas. För egen räkning må aldrig läraren
uppfordra den. — Han har andra vapen och
annat skydd. — Men han har en förbindelse att
vaka för sin hjords orubbade lugn och icke
förgäta, att det lindriga svallet lätt öfvergår till en
öfversvämmande flod. Samvetet äger sin frihet.
Det ansvarar endast inför Gud. Men brottet har
ingen frihet. Det ansvarar både inför Gud och
menniskor.”
Under de fyra studentåren var Ödmanns
lif deladt mellan Upsala och Delsbo. Hans
nästa vistelseort blef Wermdön eller rättare den
till Wermdö pastorat hörande Ingarön. På en
der belägen egendom Lemshaga bodde då en
general Pheiff, som för två gossar behöfde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
