Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifter ofta en liflig strid fördes om en och
annan djerf hypotes i den lärde svenskens
arbete, satt denne allt ännu och stafvade med
skolbarnen på sin ö eller vittjade sina ryssjor
för sitt lifs uppehälle. Må man dock icke derför
beklaga honom. Det kom en dag, då han med
saknad skulle se tillbaka på denna lyckliga tid
af sin lefnad.
Det var på åttonde året från sin bosättning
vid Pilhamn, som han en gång under jagt efter
vattenfoglar ådrog sig en stark förkylning,
hvil-ken snart utbröt i en häftig och envis frossa.
Denna hade någon tid fortfarit, då han en qväll
tyckte sig nerifrån sjön höra ett främmande
fogelläte. Ännu febermatt efter den sista
paroxys-men skyndar han ut för att upptäcka den
obekanta fogeln, glömmer sig för länge i den
fuktiga aftonluften och får en ny förkylning, som
nu utbröt i dubbelfrossa. Dennas täta anfall
närmade sig småningom hvarandra, och den sjuke,
nu ytterligt medtagen, väntade ej annat än att
hans sista stund skulle komma, när begge
fros-sorna sammanföllo till en. Sjukdomen bröts, men
återkom regelbundet vid hvarje försök, som den
sjuke gjorde att åter vistas i fria luften. Så
iick han genom tvånget en vana att lefva
innestängd på sitt rum och för det mesta hvilande
på sin säng. Att gå ut blef för honom detsamma
som att blifva sjuk: den yttre luften blef hans
skräck, hans ’trånga kammare småningom hans
enda verld. Så . hade nu lifvet krympt
tillsamman för den, som så högt älskade den fria na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
