Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”För sent, för sent till ärans hof
Man öppna vill en väg ifrån de dödas gnfter. —
’Har skalden icke sjelf beredt sitt eget lof,
Har minnets Gud ej sagt: lef qvar i dina skrifter/
Skall glömskans Gud för evigt säga: sof!"*
Den skald, som för många år sedan sjöng
dessa ord, har i dem utsagt sin dom; han har
sjelf beredt sitt eget lofhan lefver^ qvar i sina
skrifter. Kellgrens namn kan icke dö, så länge
svenskt språk talas och sj unges. Också är det
icke för att rädda det undan någon hotande
glömska som Svenska Akademien i dag
återkallar hans bild. Det är icke han, som kräfver
detta minnes-offer; det är Akademien, som
alltför länge varit honom detsamma skyldig.
Alltsedan den dag, då, för snart sjuttiotvå år sedan,
den döende Stenhammar på detta rum tolkade
sin företrädares minne — och dennes plats hade
då i nära tre hela år stått obesatt ** — har från
Akademiens sida ingen särskild aktningsgärd
blifvit egnad åt Kellgren. Men väl hafva, tid efter
annan, enskilda ledamöter af Akademien gjort
" J. H. Kellgrens samlade skrifter. Stockholm 1796.
II. 255.
** Kellgren dog d. 20 april 1795. Stenhammar tog sitt
inträde d. 14 mars 1798. Redan då så kroppsligt svag,
att han ej förmådde uppläsa mer än en ringa del af sitt
tal, afled. han d. 31 januari 1799, vid trettio års ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
