Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidigt i hemmets poetiskt-religiösa luftkrets, och
näring åt dem hade han, både före och under
skoltiden, fått genom den outsläckliga törst efter
vitter läsning, som hos honom afvexlade med
stark hunger efter kunskap i allmänhet. Ypperst
bland sina kamrater i skolans vanliga läroämnen,
sökte han på lofstunderna sin förströelse icke i
lekar och nöjen, men i en, ofta långt in på
nätterna utsträckt läsning af vittra skrifter, och det
är betecknande, att han bland dessa med
förkärlek fäste sig vid Dalins Argus och Holbergs
lustspel. ”Hans skarpa omdöme — säger
Rosen-stein — visade sig redan nu i förakt för allt
onödigt gfäl och för allt, som hade smak af
barbari och vidskepelse”. Af sina lärare uppburen
och prisad, var han af sina jemnåriga föga
omtyckt, helst på botten af den tyste, otillgänglige
gossens ojemna, tankfulla och slutna väsen en
’ dämpad eld tycktes gömma sig, som en och
annan gång gaf sig luft i fräsande stickord och
brännande sarkasmer. Af dessa fann man sig
road, då man ej kände sig träffad; men på det
hela var och förblef han mer ett föremål för
sina kamraters undran än tillgifvenhet, och man
tadlade redan då hans ”förbehållsamma
egensinnighet, att aldrig låta sitt förtroende föregå
sin högaktning* *. Sjelf fann han sig bäst i
umgänge med äldre personer, af hvilka något kunde
vara att lära. Lätt inses, att denna förtidighet
i själsutveckling och detta trägna stillasittande
Jfr Stenhammars inträdestal i Svenska Akademien. Sv.
Akad. Handl. (från 1796) II. 93.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
