Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade så mycket flera anspråk på tyrannens nåd
som hans själ, af naturen böjlig, kunde både
sänka sig ned till smicker och upphöja sig till
satiren. — Mecenas gjorde försök att draga honom
in på epopéns bana, med villkor att han skulle
välja Augustus till sin hjelte, men skalden
vägrade ständigt till så mäktiga påyrkningar” *. I
ett dagblad är denna litterärhistoriska bild alltför
omständlig att icke förekomma afsigtlig, och man
frestas att taga den för en tidsbild, då Kellgren.
har för mycken likhet med Propertius, att icke v
äfven ett och annat drag af Augustus skulle
erinra om Gustaf III.
Ännu flera bevis skulle kunna anföras för
den sanningen, att Kellgren, ännu sedan han
som skald så till vida kommit, i beroende af den
snillrike monarken, att han med honom ingått
ett slags lyriskt-dramatiskt bolag och för sitt lika
trägna söm lyckliga utförande af dertill hörande
täta uppdrag uppbar nådebevis dels i de redan
nämnda fullmakterna, dels i form af årliga
arf-voden, aldrig dock upphörde att som publicist
städse bibehålla sin fulla oafhängighet. Och i
Gustaf 111:8 karakter blifver alltid ett af de
vackraste dragen den högsinthet, hvarmed han förlät
sina vittra vänner, att de på samma gång voro
medborgerligt sjelfständige. Äfven jiär de som
sådane offentligt och bestämdt uppträdde mot
hans egna meningar, såsom fallet var med
Adler-beth vid 1789 års riksdag, rönte de efteråt ingen
Stockholms-posten 1781, n:o 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
