Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningens redaktör, men endast en af dess
medarbetare. Redan från första månaden af sin
tillvaro hade Stockholms-posten, i en till
allmänheten ställd underrättelse, förklarat tidningen böra
betraktas som ”ett slags magasin, der en hvar
utan betalning, skyndsamt, och både
oförbättrad t och oförsämrad t, kan få införd t hvad han
helst behagar af notifikationer, förslag,
reflexioner, korta afhandlingar, historietter, nyheter och
hvad annat, som tros kunna tjena allmänheten
till nytta eller nöje. Sällskapet, som från början
förenat sig till dessa blads igångsättande, har
trott sig böra äga samma frihet som andra,
hvar-före dess ledamöter beslutit att icke underkasta
sina skrifter någon revision eller hvarannans
genomseende och granskning: den ene vet icke en
gång hvad de andre skrifvit, förrän han får se
det tryckt, utan en hvar lemnar in hvad han
tycker och svarar för sig sjelf. Det endaste
för-sigtighetsmått, som är vidtaget, består deruti, att
den, som har inseende öfver tryckningen oeh som
tillika sätter allt i ordning, skall lösligen
genomögna hvar artikel, innan den gifves till tryckning,
på det ingenting må inflyta, som vore tydligt
paskill, eller annars så oanständigt, att bladet
derigenom blefve vanhedradt och ovärdigt
hederligt folks läsning. Af allt detta ser nu läsaren
klart, att man i en så beskaffad skrift ej kan
annat än få se mycket odugligt, hvilket man
hoppar öfver; emellertid vinnes dock det goda
ändamål, att man just såmedelst kan få fram många
starka och nyttiga sanningar, som annars. aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
